Tomas Andersson Wij under en spelning med Dalasinfoniettan i Falun, januari 2023. Foto: Anders Gårdestig
Tomas Andersson Wij
Tomas Andersson Wij är en av mina favoritartister och har varit det under en lång tid. I april 2012 såg jag honom för första gången live, på Kulturhuset i Bollnäs. Sedan dess har jag sett honom ytterligare tio gånger.
Bild med Tomas efter en spelning på Kulturhuset i Bollnäs 2017. Foto: Elin Nolemo
2017 deltog Tomas i TV4´s program ”Så mycket bättre” och nådde genom det ut till en större och bredare publik. 2018 var han ute på en sverigeturné och på uppdrag av musiktidningen Noizegate fick jag möjlighet att göra en intervju med honom via telefon när han var på väg mellan två spelningar.
Efter 20 år som artist är Tomas Andersson Wij aktuellare än någonsin. Under hösten 2017 medverkade Tomas i det populära TV-programmet ”Så mycket bättre” och i början av 2018 släppte han sitt tolfte album ”Avsändare okänd”. Noizegate fick en telefonintervju med Tomas på väg mellan två spelningar under sin karriärs hittills största turné.
Turnépremiären och första turnéveckan är avklarad. Hur känns det så här långt?
-Det känns jättebra. Vi har haft tre spelningar och det låter redan bra. Jag är glad!
Upplever du att du har en ny typ av publik nu efter ”Så mycket bättre”?
-Ja, det är fler sjuåringar och fler sextioåringar. Det är det som händer när man är med i ett sådant här TV-program. Man träffar väldigt brett.
Är det här den största turnén du haft hittills?
-Ja det är det faktiskt. Sist jag spelade i Västerås så tror jag det var 150 betalande och nu var det över 600, så det är en viss skillnad.
Har du med dig Deportees som du jobbade med på skivan på turnén också?
-Nej. Jag har med mig Anders, gitarristen.
Berätta lite om veckan på Gotland när ni spelade in Så mycket bättre.
-Initialt var det ganska pressande. Långa dagar. Jag är inte van att pressa mitt sociala batteri så mycket som man är tvungen till där. Men efter 3-4 dagar blev det kul. Vi lärde känna varandra och slappnade av lite och vande oss vid det här schemat. Framförallt så var det väldigt roligt att få tolka de andras låtar.
Det måste ha varit väldigt speciellt för dig att vara där med Uno Svenningsson och få tolka varandras låtar.
-Det var känslomässigt väldigt fint att få göra det eftersom hans musik har betytt så mycket för mig och jag har följt honom sedan jag var tio. Han var också en trygg liten station för mig även socialt där. Jag kände mig väldigt avslappnad med honom.
Ni har ju lite liknande bakgrund i frikyrkovärlden men jag upplever ändå som att du inte riktigt har samma sår som Uno har från den världen.
-Nej, han växte ju upp en generation tidigare än mig när det var strängare. Hans mamma grät när han skulle gå på bio och då var det Åsa-Nisse han skulle se. Han växte upp i en annan tid och i en lantligare miljö än vad jag gjorde. Jag har faktiskt mest positiva minnen från kyrkan.
Har din tro och ditt tvivel varit en drivkraft för dig i ditt skapande?
-Definitivt! Det tror jag man hör om man har lyssnat på mina skivor att jag har jobbat mycket med de frågorna. Jag har bearbetat min uppväxt. Bearbetat min ambivalens till religionen.
Ja, du återkommer ju som sagt till det i dina texter. Hur är ditt förhållande till tron idag?
-Jag tycker jag formulerar det ganska tydligt i titelspåret på nya skivan. Det känns lite som att jag sitter på de billiga platserna längst bak på teatern och sörjer det som händer. Men jag känner en ödmjukhet inför det och en viss respekt men har svårt att riktigt relatera till religiösa människors övertygelse.
Du sätter nog ord på många människors känsla där tror jag. Att kyrkan har lite för svart/vita svar men man vill inte lämna tron helt och hållet. Då hamnar man någonstans där dina texter hamnar tror jag.
-Ja, det kanske är så.
En låt jag känner igen mig mycket i är ”Oroshjärta”. Jag upplever att det är mycket du i den låten. Att du oroar dig mycket för vad du sagt och gjort. Hur klarar man av det som artist när man står i strålkastarljuset så ofta?
-Man tar en Imovane och går och lägger sig. Haha. Ibland är det faktiskt så enkelt. Men jag tycker att oron har minskat med stigande ålder. Jag bryr mig inte lika mycket längre. Jag kan gå och älta saker som jag tycker har gått dåligt men jag bryr mig inte så mycket om vad folk tycker längre.
Är kyrkouppväxten någon som har påverkat din oro?
-Nej, det tror jag mer är en personlighetsfråga. Att man har tunn hud.
Kan du glädjas i nuet?
-Ja det kan jag verkligen. Jag är ganska bra på det faktiskt. Jag har inte fått allt på ett bräde. Inte blivit bortskämd. Jag har hållits på en ganska sträng diet liksom genom åren vad gäller framgångar. Det gör väl också att jag är bra på att glädjas. Just nu känner jag mig väldigt glad över att vi åker runt på konserthus och att det kommer mycket folk. Att 80 % av biljetterna i Falun är sålda trots att jag aldrig har spelat där. Sådana saker gör mig väldigt glad.
Du vandrar ganska fritt mellan kyrkor och konserthus. Har du känt förväntningar från kyrkohåll?
-Nej jag har liksom ingen kontakt med de förväntningarna. Det har alltid funnits de i kristenheten som tyckt att jag varit fel ute och att jag ska censureras. Jag kommer ihåg att redan när jag släppte ”Ett slag för dig” så tog de bort skivan från Gospelcenter. När jag spelade på Frizonfestivalen så var det en del som tyckte att det var skandalöst och sådär. Jag blir lika förvånad varje gång men jag har ingen direktkontakt med den världen. Jag känner nog att det kommer mer kärlek därifrån än vad det kommer missnöje.
Ja, det finns väl fortfarande en del kvar som vill definiera inne eller ute, svart eller vitt.
-Ja exakt. De människorna finns ju. Guds vaktmästare. Guds självutnämnda Anticimex-filial.
Hur går det till när du skriver låtar? Bestämmer du dig för att sätta dig ned och skriva eller kommer låtarna bara?
-Det är lite både ock. Jag har blivit mer strukturerad med åren. Nu de senaste skivorna har jag inlett låtskrivarprocessen med att åka till Andreas Matsson och skriva melodier tillsammans med honom. Det är kul och lustfyllt och lätt att skriva med honom. Det har fått igång mig. Men annars har jag aldrig jobbat som Plura och LeMarc att jag sitter en vecka liksom utan jag samlar fragment under en lång period och sedan sätter jag ihop det. Jag är fortfarande ganska inspirationsstyrd. Jag känner också att jag vill ha något nytt att komma med. Jag vill gärna att skivorna ska kännas som ett brev från mig till mina fans. Att skivorna berättar om det som hänt sedan sist. Och då måste det få gå lite tid.
Du skriver mycket åt andra också. Vad tycker du är roligast?
-Det är en helt annan grej att skriva åt sig själv, men jag gillar att skriva åt andra också. Just nu skriver jag till Tommy Körbergs nya föreställning, Lola. Jag försöker också skriva lite till Helene Sjöholm.
Dina texter känns väldig ärliga och nära dig själv. Har du alltid haft lätt för att blotta dig själv i texterna?
-Jag har inget annat sätt att skriva på. Jag tycker inte att de är så blottande eftersom att jag känner att jag får ha kontroll över sången. Jag väljer alla ord. Ibland upplever jag intervjusituationer som mer utlämnande än låtarna. Det är väl för att jag är ett kontrollfreak.
Ja, man äger sin berättelse om man skriver den själv.
-Ja, precis.
Berätta lite om senaste skivan ”Avsändare okänd”
-Förra skivan (Mörkrets hastighet, reds anm) var väldigt tematisk. Själva ursprungsidén till den här nya skivan var att få jobba med Deportees vilket har varit en grej som jag velat länge. Jag tycker att de är bra och jag har känt att det skulle vara intressant att få kliva in i ett färdigt band och utnyttja det sound och den sammansvetsade grej som finns i ett band. Det var väldigt roligt.
Skivan var klar redan för ett år sedan (våren 2017) men den sköts upp i och med din medverkan i ”Så mycket bättre” vilket också gjorde att det blev lite justeringar med skivan
-Jag tog bort några låtar och så skrev jag till öppningsspåret och titelspåret och så producerade jag om ”Mörkrets hastighet” som jag inte var nöjd med och sedan kände jag att den var klar.
Hur kom det sig att titelspåret från förra skivan (Mörkrets hastighet) kom med på den här skivan?
-Jag fick inte till den. Jag är väldigt förtjust i låten men jag fick inte till produktionen. Men jag tyckte att det var en för bra titel för att spara på.